Samefolket nr 10, oktober 1998

Visionen om ett samiskt territorium.

Samiskt självstyre över ett eget territorium är ingen utopi. Det är ett rättmätigt krav vi som urfolk kan ställa på det omgivande samhället. Såväl på Sverige som nation som på Europeiska Unionen.

 

 

 

 

Det samiska samhället saknar idag långsiktiga mål och visioner. Därför seglar vi idag omkring som ett skepp utan roder. Vi driver dit de politiska vindarna för tillfället blåser. Ingen törs eller kan ta tag i rodret och hålla skeppet på rak kurs. Helt enkelt för att vi inte vet vartåt vi vill. Vi överlåter gärna till staten att bestämma de tillfälliga kurserna. Staten får utreda det framtida samiska samhället, den samiska språkpolitiken, rennäringspolitiken och så vidare. Vi gömmer oss gärna bakom andra för att själva slippa ta ställning.

Precisera vår vilja

Vi måste konkretisera vår vilja i en vision och målsättning som kanske l igger längre bort än vad vår tid på jorden medger. I dag gör vi felet att inte tänka med ett längre tidsperspektiv än vår egen levnad eller än värre, mandatperiod ut. Och då med förutsättningen att tillskansa oss själva, våra organisationer och politiska partier så mycket pengar som möjligt. Som om pengar vore höjden av lycka för oss samer. Visionen ska inte vara flummig och intetsägande utan klar och koncis. Ett samiskt territorium inom ramen för befintliga nationalstater helt enkelt. Vi kan kalla det Spmi. Självfallet med ett självstyre över egna angelägenheter och naturresurser. Och med möjlighet till att själv beskatta exploateringar. Men utan polismakt och försvar. På liknande sätt som redan idag finns på Åland, Färöarna och Grönland. Vid en internationell jämförelse kan vi också se på judar och palestinier. Bägge folken har under mycket lång tid drömt om egna territorier. Drömmen har hållit ihop folken och sporrat dem att klara av alla svårigheter de råkat in i under årens lopp. Deras metoder kan ifrågasättas många gånger. Inte minst när flera av deras gamla terrorister blivit ledare för sina folk och förärats Nobels fredspris för sina gärningar. Men bortsett från det bör vi dra lärdom av deras målmedvetna arbete. Vi bör också rannsaka oss själva och se efter vad vi hittills åstadkommit med vårt politiska arbete. Har vi uppnått de visioner våra förfäder hade? Har vi det samiska samhälle vi vill lämna över till våra barn?

ILO-konventionen

Det är halvtid nu på urfolksårtiondet som FN proklamerade 1993. Dags för Sverige att visa i handling och inte bara i ord att landet tagit till sig Förenta Nationernas budskap. En offentlig ursäkt för begångna oförätter mot det samiska folket är en bra början. Nu vill också se ett undertecknande av ILO-konventionen 169. Det är ett första steg att skapa förutsättningar för ett samiskt territorium. Egen representation i riksdagen är ytterligare ett steg. ven till exempel en samisk språklag, en samisk rovdjursförvaltning och att själva administrera upplåtelse av jakt-, och fiskeresurserna är små steg mot ett eget självstyre. För att inte skapa ytterligare motsättningar med den svenska lokalbefolkningen inom territoriet, bör det tydligt markeras att det är samiska marker och ej privatägda, belägna inom samebyarnas åretruntmarker det är frågan om. Det som Sverige envisas med att kalla "statens" marker. Vi vill inte kasta ut någon från vårt område och inte heller hindra människor att besöka Spmi.

Enighet i stället för splittring

Om vi kan enas kring de övergripande målen, skapas bättre förutsättningar för en offensiv samepolitik i sametinget. Tjafsandet om personlig makt och ekonomiska fördelar måste stå tillbaka för en maktkamp mot det majoritetssamhälle som idag försöker att utrota oss. Inte utrota oss med vapen, men väl med pennans makt. Med pennan skrivs lagar, förordningar och föreskrifter vilka vi har att rätta oss efter oavsett vad vi tycker. Först när vi själva håller i pennan och styr över ett eget territorium kan vi känna en säkerhet inför framtiden. Kan vi inte enas kring detta ser jag ingen framtid för oss som ett eget folk. Med näringens undergång undergrävs förutsättningen för en levande kultur. Vi kommer då att snabbt assimileras med den övriga befolkningen och kommer inte längre att vara ett hot mot det svenska samhället.

 

 

 

 

 

Med en stark vilja kommer vi långt

För att nå våra mål måste vi ha en stark vilja. Vi måste tro på vår sak och aldrig för en sekund fundera på att ge upp. Inte förlora oss i diskussioner om detaljer som kanske är viktiga för stunden men i ett längre perspektiv saknar betydelse. Ingen annan än vi själva kan formulera visionen om det framtida samiska samhället. Det är ingenting vi kan lämna över till statliga utredningar att formulera utifrån vad som idag är "politiskt gångbart". Ett kraftfullt medel för att hos majoritetsbefolkningen skapa acceptans för våra visioner är tillgången till bra samisk media. En samisk media som når utanför de egna leden. ven utanför det egna landet är det viktigt att vi syns. Resurser måste frigöras för att satsas på en utveckling av samisk radio, TV, tidningar och det nya mediet webb-tidningar. Att göra ekonomiska indragningar för dem är att bita oss själva i svansen.

Framsida | Till sidan med krönikor