Samefolket nr 3 mars 2002

Av: Olof T Johansson

Från min utsikt !

Försoning, eller valfläsk?

Jordbruksminister Margareta Winberg inbjuder samerna till försoningssamtal. Fyra år efter att förra jordbruksministern Annika Åhnberg bad samerna om ursäkt för gångna oförätter tar nu regeringen nästa steg.

Vid Sametingets möte i Kiruna berättade jordbruksministern om allt bra regeringen gjort i samefrågor under den gångna mandatperioden. Hon avslutade med att bjuda in samerna till försoningssamtal. I ett veckobrev på webben utvecklar jordbruksministern det till att även gälla jägarna och markägare.

Valår

För mig så luktar det valfläsk med en härsken eftersmak. I synnerhet som Winberg vid den efterföljande mötet med sametingspartierna gav mig ett klart besked om att frågan om den fria småviltjakten och det fria fisket på de samiska markerna inte kan komma ifråga att ändra på. Jordbruksministern vill inte föregripa den eventuella utredning som rennäringspolitiska kommittén föreslår angående den samiska jakträtten. Ett skäl som inte håller anser jag. Men det är det traditionellt svenska sättet att begrava en obehaglig fråga i fortsatt utredande.

Inrättandet av den fria småviltjakten och fria fisket var ett rent politiskt beslut. Ingen utredning hade kommit med det förslaget. Tvärtom så hade tidigare utredningar varit inne på motsatsen, nämligen att samerna själva borde få utveckla den kommersiella jakten och fisket på sina marker.

10-årsjubileum

Förslaget kom från Svenska Jägareförbundet och lades fram till riksdagen av den borgerligt ledda regeringen i december 1992. Det är alltså 10-årsjubileum i år vilket vi samer inte får missa att uppmärksamma. En stor samisk manifestation i Stockholm kanske? Synnerligen lämpligt när det nu är valår i år. Ställ politikerna mot väggen!

Glöm inte bort att sossarna under två mandatperioder bejakat systemet. Glöm inte heller bort Per Unckels ord att det bara var en "försöksverksamhet", Ingvar Carlssons uttalande att "lapparna lugnar nog ner sig, bara det går en tid" eller Margareta Winbergs konstaterande att "det går inte att riva upp beslutet för då är det så många andra som skulle bli besvikna", med en tydlig anspelning på nöjesjägarna.

Vad jag menar

Att gå in i någon slags försoningssamtal där regeringen redan på förhand deklarerat att de inte kommer att rätta till den i modern tid största oförätten mot oss samer känns inte särskilt inspirerande. Införandet av fria småviltjakten och fria fisket skedde med ett enkelt riksdagsbeslut och kan således också rivas upp på ett lika enkelt sätt. Utredningen om den samiska jakt- och fiskerätten kan leva sitt liv ändå. Att skylla på den är bara ett svepskäl för att inte vilja göra något. Och då kommer inte vare sig ursäkten eller försoningsinitiativet från hjärtat utan bara från munnen.

Hovrättsdomen

Vi gick ju på ett nytt bakslag i hovrätten vad gäller sedvanerätten till vinterbete i Härjedalen. Inte särskilt överraskande men inte desto mindre tråkigt. Det är som jag sagt många gånger tidigare; svenska domstolar som dömer efter svenska lagar är inget att hoppas på för oss samer. Vad gäller beviskraven och bevisvärderingen tog inte heller hovrätten någon hänsyn till de speciella förutsättningar som samerna som ursprungsfolk lever och levt efter. Nu ropas det från många håll på att vi skall komma överens med fastighetsägarna genom avtal i stället för att överklaga. Det låter ju vackert, men så länge vi inte vet vad avtalen kommer att innebära i fråga om kostnader och åtaganden så törs vi inte låta bli att överklaga.

Fastighetsägarna har gjort klart att de vill ha en ilaga kraft vunnen dom samt att strikt skadeståndsansvar för skador på ungskog skall gälla. De kräver också att vi skall ha fastställda gränser mellan samebyarna vilket vi nu jobbar med. Det har i media låtit som om det är fastighetsägarna som har tagit initiativ till avtalsförhandlingarna under Bo Dockered, men sanningen är att de tillkommit på initiativ av en renägare i Mittådalen.

Kronofogden

Om fastighetsägarna gör verklighet av sitt hot att återigen ( på samma sätt som i tingsrätten) gå till kronofogden och kräva in rättegångskostnaderna i hovrättsprocessen, bäddar det inte för något bra förhandlingsklimat. Sedan tingsrättsdomen har vi redan 4,7 miljoner insatta på ett spärrat konto hos kronofogden. Nu skulle det tillkomma 2,9 miljoner. Pengarna kommer nämligen inte fastighetsägarna tillgodo förrän det finns en i laga kraft vunnen dom. Ett sätt att utöva ekonomisk utpressning på samebyarna.
(Med facit i hand kan vi konstatera att markägarna verkligen begärde verkställdhet hos kronofogden även denna gång. Samefonden har dessutom i slutet av april beviljat samebyarna ett nytt lån för att täcka rättegångskostnaderna, så den akuta krisen är nu avhjälpt. )

Med våra egna kostnader inräknade är vi nu uppe i totalt 15 miljoner kronor. En överklagan till högsta domstolen kan medföra ytterliggare kostnader på cirka 2,5 miljoner och ta 3-5 år.

Framsida | Till sidan med krönikor