.....ser jag ut över Stockholms ström

I orkanens öga är det lugnt. Att slå upp ett sameläger på Strömparterren, framför riksdagshuset, var detsamma. En lugn plats mitt i huvudstadens jäkt och stress. I motsats till vad alla trodde så blev det en lugn och stillsam vecka i Stockholm.

Det var en sällsam upplevelse att ligga där i kåtan på kvällarna och blicka ut över Stockholms ström. Se eldens dansande lågor mot en bakgrund av glittret från Kungsträdgården och Café Opera. Se hur röken lägrade sig över omgivningarna som en mystisk dimma, vilken fick folk att stanna upp och dra in denna för dem märkliga nya doft. Kanske fick det dem att minnas något de glömt, något från deras ursprung utanför bensinångornas och asfaltdoftens sterila miljö.

Gästbok

Ett bläddrande i gästboken ger ett tvärsnitt av vilka våra besökare var och vad stockholmarna tyckte om vår ockupation av Stockholm. Där har såväl Jordbruksministern som Operachefen, poliser och pundare skrivit sina hälsningar.
operachef.jpg (28528 bytes)

Det mest fantastiska var att ALLA vi mötte var så oerhört positiva till vårt initiativ och välkomnade oss på det varmaste. Under hela veckan vi bodde där, träffade vi inte en enda otrevlig person. Veckan var intensiv och gick otroligt fort och vi hann aldrig få långtråkigt. Ständigt hände det något nytt.

Jag hade här tänkt berätta lite om vad som hände bakom kulisserna, sådant som vanligtvis inte kommer fram i nyhetsartiklar. Som när till exempel en laxkrok fastnade i ryggen på en kompis mitt under programpunkten "berättelser kring elden".

Eller hur vi hamnade på "vimmelparty" i Kungsträdgården. För att inte tala om minen på Café Operas personal när en liten sametjej kliver in sent på kvällen och ber att få en tjugoliters dunk fylld med vatten. -Grannar som vi är, som hon sa, varefter hon kastar upp dunken på axeln och travar iväg mot "Lilla Sápmi" vilket vi kom att kalla vår koloni.

Väckt av TV

Första natten var vi lite oroliga för vad som kunde komma att hända. "Vi", det var Hannasofie Matti-Utsi, Daana Fjällberg och jag. Vi bodde där hela veckan medan andra stannade några dygn. Tidningarna skriver varje dag om allt våld i Stockholm som förekommer. Därför sov jag med skorna på och med sovsäcken bara bredd över mig som ett täcke.

Men inget hände och vi väcktes på morgonen av TV 4 som skulle sända direkt från platsen. Bara att kliva upp, göra eld att koka kaffe på, samt gå ut till ån och tvätta sig. Precis som hemma i fjället. Det var bara omgivningen som var lite annorlunda. De närmast omkringliggande "bergen" var Kungliga Slottet, Riksdagshuset och Operan. Inte Basmeke, Vintjuvelke och Flintegietje. Och lite mera folk naturligtvis. Hannasofies direktsända jojk i morgonsolen framför Operan blev en perfekt upptakt på veckan. vi.jpg (33645 bytes)

Buset flyttade

Våra närmaste grannar (förutom kungen) var ett gäng med A-lagare och uteliggare som höll till i bakre delen av Strömparterren. De blev något störda av all uppmärksamheten och flyttade efter att de läst vårt programblad för veckan. Polisen som hade vänligheten att hälsa på oss tyckte att vi kunde stanna några veckor till, då vi lyckats med vad de inte kunnat. Nämligen att rensa bort det nattliga buset från området. De menade också att vi borde göra det till en årlig tradition att komma och ockupera. Inte en reaktion vi förväntat oss.

Lagens långa arm dög dessutom mycket bra till att kasta lasso. Efter en kort instruktion var polismannen en överdängare på att kasta fast renhorn. Stockholmspolisen borde kanske byta ut batongen mot lasso i sin jakt på väskryckare. Ett bra komplement till rullskridskorna de börjat använda!
polis.jpg (34807 bytes)

En annan duktig lassokastare var en Boliviansk indian på besök i Sverige. Han missade inte en enda gång med sin "cowboy"teknik. Han slog oss renskötare i träffsäkerhet.
bolivian.jpg (45424 bytes)

En eftermiddag när vi hade temat; den samiska rättskampen hördes plötsligt sirener närma sig från norr. Samtidigt kom kungens högvakt instormande från söder med dragna automatkarbiner. Nu är det färdigt, tänkte vi. Nu ska de rensa området från samiska ockupanter. Men, det var "bara" en knarkare som tuppat av på den offentliga toaletten och sirenerna var en ambulans. För högvaktens del blev veckan tragisk då ett vådaskott dödade en av dem någon dag senare.

Festfixare

En dag fick vi ett erbjudande vi inte kunde motstå. Det var en festfixare, ni vet en sådan där som ska bjuda in rätt personer till en fest för att den ska bli lyckad, som sökte upp oss. -Ni vill synas och jag vill ha folk som syns, på en jubileumsfest, sa han. Det kunde vi inte neka till och därmed var saken avgjord.
Vi bjöds in till en fest på superamerikanska krogen Friday´s ettårsjubileum. Där kunde vi frossa i gratis mat och sprit tillsammans med Svullo, Björn Eriksson, diverse såpoperakändisar m.fl.
Maten lät oss väl smaka medan dryckintaget inte belastade krogens ekonomi särskilt hårt. Kul hade vi i alla fall och dansgolvet lade vi beslag på mest hela kvällen tillsammans med ett gäng eldslukande tjejer vi träffat tidigare i veckan. Festfixaren fick rätt, enda bilden från kalaset, i Hänt Extra var på oss samer. Även Svensk Damtidning slog upp vårt besök stort.

Besökare

Av den strida ström besökare vi hade är det några som jag särskilt minns. En var den tärda kille med ryckig gång som en kväll tittade in i kåtan. -Jag är knarkare alltså, var hans öppningsreplik. -Men ni ska veta att jag stöder er samer, sa han sedan. Ni gör det bra, stå på er! Därefter gick han ut och drog i sig en sil, vartefter han praktiskt taget svävade iväg in i en tulpanrabatt. Där plockade han en stor bukett och flög sedan in mot Stockholms grå värld.

Eller det gäng med grabbar med ölkassar som berusat nyfiket ville veta vad vi gjorde. Det slutade med att de skulle adoptera en ren. Uffe, yrkesfiskare på strömmen, var en annan färgstark person. Han gjorde oss sällskap flera kvällar och berättade om sitt fiske. Vi var för tidiga för laxfiske sa han. Den går inte till förrän efter midsommar. Däremot gick det att få sik och en stor sådan förärade han oss att steka över elden. I sympati för oss satte han upp en sameflagga han hade, utanför sitt krypin längst bort på parterren. Men han tvingades snabbt ta ned den då allt för många journalister trodde att det var samernas kansli (!)

Andra intressanta besökare var kurder, kroater, australiensiska turister, skolklasser, en säckpipeblåsare, riksdagsledamöter, nedflyttade norrlänningar och många samer. Anekdoterna skulle räcka till att fylla en hel tidning.
lapponia.jpg (36468 bytes)

Hur var det då med laxkroken? Jo det var en fiskare som lyckades sätta fast den stora kroken i ryggen på min släkting. Jag lånade en stor tång av "Uffe" och vi tryckte ut hullingen genom huden samt knippsade av den. Därefter var det bara att trä ut kroken och en ny historia att berätta kring elden var född.

Det var med vemod vi lämnade "Lilla Sápmi" efter en vecka. Men vi kommer tillbaka, ty det har vi lovat!
tillbaka.jpg (34297 bytes)

Framsida Till sidan med krönikor