Samefolket nr 8 augusti 2000

ripa.jpg (19794)

Av: Olof T Johansson

Från min utsikt !

Fria småviltjakten

Så börjar då eländet igen. 25 augusti är en sorgens dag för oss samer.

För åttonde året har vi nu den fria småviltjakten igång på samernas marker. Våra svenska politiker i regering och riksdag lider av en feghet och handlingsförlamning i frågan. De flesta erkänner idag att beslutet var felaktigt och att införandet av den fria småviltjakten aldrig borde kommit till stånd. Ändå verkar det omöjligt att riva upp det.

Modlöshet

Även många samer börjar nu misströsta och tro att det är omöjligt att få till stånd en ändring. Somliga har anpassat sig och ser kortsiktiga vinningar för egen del genom att själva sälja jaktpaket och guida jägare. Jag kan på sätt och vis förstå det, när varje krona i inkomst är betydelsefull. Men jag inte kan acceptera det, för att vi i så fall på gammalt manér, böjer oss för beslut fattade av den koloniserande maktens företrädare, utan vårt gillande eller medverkan. Vi samer måste kämpa för och sträva mot högre mål än vår egen personliga vinning.

Minns historien

Lång tid har gått sedan beslutet om fria småviltjakten togs. Det kan vara på sin plats att påminna om hur det gick till.
I debatten om samerättsutredningen (SOU 1989:41) lägger Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund 1989 fram ett gemensamt förslag till ny policy för småviltjakten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Jordbruksminister Hellström (s) avfärdar förslaget.

Under 1991 bildas den s.k. PANG-gruppen vars syfte vars syfte var att utveckla småviltjakten inom renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen. Initiativtagare var länsrådet i Jämtlands län Tage Levin. I gruppen ingår representanter för de tre nordliga länsstyrelserna samt Svenska Jägareförbundet. Inga samer fanns med. PANG-gruppen övergår 1992 till att kallas 3LD-jaktgrupp (Trelänsdelegationens jaktgrupp).
I februari 1992 överlämnar Jägareförbundet och LRF ett omarbetat förslag.
Den borgerliga regeringen lägger i oktober 1992 fram den s.k. samepropositionen 1992/93:32. I den finns förslaget om införande av fri småviltjakt och fritt fiske i fjällen. I december 1992 tar riksdagen beslutet som innebär ett införande av den fria småviltjakten.
3LD-jaktgruppen får i uppdrag att komma med förslag på närmare utformning av upplåtelsesystemet.
Den 25 augusti 1993, dagen före Sametingets invigning, startar den fria småviltjakten.

Märkliga uttalanden

Per Uncel (m), minister med ansvar för samefrågor, försöker lugna samerna genom att säga att det "bara är en försöksverksamhet som ska utvärderas om ett år".
Ingvar Carlsson (s) säger i en intervju när han återigen blivit statsminister att " Lapparna lugnar nog ner sig när det gått en tid och accepterar systemet".
Margareta Winberg (s), jordbruksminister erkänner och beklagar att "beslutet var olyckligt, men det inte går att ta riva upp, för då skulle så många andra bli besvikna". Hon begär en andra utvärdering.
Annika Åhnberg, jordbruksminister, ber samerna om ursäkt å regeringens vägnar "för de oförätter som samerna åsamkats i historisk tid". Inte heller hon gör något åt själva frågan.

Samiskt agerande

Vi samer har inte stillatigande åsett vad som skett i våra marker. Under årens lopp har vi demonstrerat, hungerstrejkat, gjort uppvaktningar, annonserat i pressen, polisanmält övertramp, lämnat misstroendeförklaring mot minister, deltagit i utvärderingar, lämnat egen förvaltningsmodell, med mera.

Alla protester skulle kunna fylla en hel bok. Tråkigt nog kan vi konstatera att i det demokratiska Sverige negligerar man fullständigt protester från en liten minoritet som tillika är landets ursprungsfolk. För Sverige är demokrati lika med att majoritetsfolket härskar oinskränkt över en samisk minoritet.

Odemokratiskt agerande

Sverige har en märklig dubbelmoral när det gäller ursprungsfolks- och minoritetsfrågor. I internationella sammanhang strider man för minoriteters- och ursprungsfolks rättigheter. Sverige deltar aktivt i skapandet av progressiva konventioner och deklarationer för dessa grupper. Men när det gäller att följa dem här hemma vägrar man.
Ett belysande exempel är hur Sverige skrev under Rio-deklarationen och Biologisk mångfaldskonventionen i juni 1992 för att sedan på hemmaplan, samma år, strunta i vad där står genom att utesluta samerna i behandlingen av småviltjaktfrågan. Förslaget om fri småviltjakt kom från jägarorganisationen, det behandlades i PANG-gruppen där jägarorganisationen ingick och beslutades i riksdagen där jägarna har sin egen jaktklubb.

För naturligtvis är det så i de politiska partierna i riksdagen att när det gäller jaktfrågor, litar man till sina egna "experter". Alltså till riksdagsledamöter som själva är jägare och förmodligen med både i riksdagens jaktklubb och i Svenska Jägareförbundet. Vem tror då att frågan fick en objektiv hantering?

Samiskt "gnäll" -eller berättigade krav

Kontentan av det hela är att samerna konsekvent har hållits utanför beslutsprocessen kring införandet av den fria småviltjakten. Våra protester har sedan avfärdats som "det vanliga samiska gnällandet" och inte tillmätts något värde. Är vi därmed beredda att ge upp? NEJ, säger jag! Vi får aldrig ge upp kampen för att vi samer själva ska få förvalta vårt land. Inte heller får vi ge upp kampen mot storsvenskens översitteri mot oss samer. Våra legitima rättigheter SKA respekteras av det svenska parlamentet. Vi har rätt att få vara delaktiga i beslutsprocesser som rör våra angelägenheter.

Så fortsätt kampen mot den fria småviltjakten. Ut och demonstrera i höst! Att sitta hemma och vara missnöjd förändrar inga beslut.

25aug1999.jpg (28188 bytes)

Framsida | Till sidan med krönikor