Samefolket nr 12 december 2000

Av: Olof T Johansson

Från min utsikt !

Dags för revolution!

Det nya millenniumets första år är till ända. Inte blev det bättre än det var på nittonhundratalet. Och vem hade väl egentligen trott något annat.

Att det ska vara så förbaskat svårt att lösa de svensk-samiska konfliktfrågorna för våra svenska makthavare. Hade vi befunnit oss i ett annat land med mer revolutionär bakgrund så hade vi samer aldrig stillatigande accepterat svenska statens ovilja till förändringar. Jordbruksministern med flera litar på att vi samer inte skall höja rösten och säga ifrån.

Tänk om vi nu skulle vända upp och ner på alla begrepp ta och revoltera ordentligt för att sätta fart på politikerna. Vi gör revolution helt enkelt. Den första upproret i Sverige sedan dalaallmogens uppror 1743. Fast inte med så tragisk utgång, får vi hoppas.

Inta riksdagshuset

Vi upprättar vägtullar vid infarterna till Sapmi, stänger av vattnet till kraftverken, ockuperar STF:s fjällanläggningar, kedjar fast oss vid avverkningsmaskiner, låter renhjordar gräva sönder skidbackar och skidspår. När vi säkrat Sápmi avancerar vi mot huvudstaden där vi blockerar alla stora infarter med våra snöskotrar. Riksdagshuset intas med hjälp av lasson medan alla tidigare insamlade vargar, som nu släpps lös på Helgeansholmen, håller polisen och högvakten i schack. Nertransporterade renar får blockera startbanorna på Arlanda samtidigt som vi besätter radio- och Tv-stationerna. När vi ändå är igång tar vi över Naturvårdsverkets höghus vid centralen också.

Flata samer

Ibland tror jag att det skulle behövas något liknande scenario för att ruska om Sverige. Vi samer är så flata och nöjer oss ständigt med besked att "frågan är under utredning" eller "jag funderar på frågan" från ansvariga ministrar. Vi smyger i korridorer och lobbar försiktigt, allt under parollen att inte göra ministern "sur" eller "arg" på oss.

Trycket av en lång historia med kolonialt förtryck har format oss till små grå tysta möss när det gäller att strida för våra legitima rättigheter. Så fort det förs på tal att göra en kraftfull manifestation som kan leda till konfrontation, så darrar vi av rädsla och obehag samt väljer att ställa krypa in i våra hål och inte delta aktivt. Jag är trött på renägare som kan vara nog så kaxiga på interna möten, men som aldrig vågar ställa upp när det verkligen gäller.

Tyst diplomati

Den tysta diplomatin har lett oss vart? Jo till ett samhälle där regering och riksdag utan att tveka törs ta ifrån samerna inflytandet över småviltjakt och fiske, med den vetskapen att det inte blir så stora protester. Och det så sent som 1992, året för Rio-konferensen. Statsminister Ingvar Carlssons (s) ord "lapparna lugnar nog ner sig snart och fogar sig", tillkom inte av en händelse. Den attityden präglar det socialdemokratiska partiet så väl som det moderata.

Kom ihåg Per Uncels (m) löfte om att "det är bara en försöksverksamhet som ska utvärderas om ett år" och Margareta Winbergs (s) liknande uttalanden som bara medförde en utvärdering nummer två. Som hon sedermera inte gjort ett skvatt av. Winberg är mer rädd för den svenska opinionen än hon är för den samiska vilket avspeglar sig i yttranden som "vi kan inte riva upp beslutet om fria småviltjakten, för då är det så många andra som skulle bli besvikna".

Ständig väntan

Nu väntar vi ivrigt på att fru Winberg skall komma med den sedan länge utlovade skrivelsen till regeringen i ILO-frågan. Och så väntar vi på den ännu ej tillsatta gränsdragnigskommisionens arbete samt rennäringspolitiska kommittén. När jag skriver detta väntar vi också på regeringens propposition i rovdjursfrågan. Hoppas den har kommit när ni läser detta. Den kommer nog dessvärre inte att innehålla några större överraskningar. Förmodligen beskedet att Sverige skall ha större rovdjursstammar, mer resurser till bevakning, hårdare straff för jaktbrott och inga mer pengar till ersättning för skador på ren.

Vad blir sedan nästa övergrepp på oss? Ta ifrån oss älgjakten? Förbjuda motorcyklar i renskötseln? "Bullerfria" områden i fjällen med förbjuden helikopter och skoteranvändning? Krav på att renskötseln skall ske i instängslade "farmer"?

Gnälliga samer

Ett annat hot som jag se det är att vi snart inte kan företa oss någonting som inte är ett EU-projekt. Och projekten formas av de bestämmelser som gäller för EU-finansierade projekt. Vi motas på alla sätt in i en smart formad fålla där vi tror oss ha medinflytande , men där det i realiteten är andra över oss som formar vilkoren.

Hmm, det var inte meningen att den här krönikan skulle bli en i raden av "gnälliga samiska beklaganden". Vi samer betraktas idag av det omgivande samhället som en otacksam gnällig folkgrupp. Det får jag ofta höra.
Visst ligger det något i det, med den attityd och okunskap som finns i det svenska samhället. Men det speglar mer den översittarmentalitet som finns hos många svenskar än en respekt för oss som ursprungsfolk, vilket vi kan kräva. Förhoppningsvis kan den informationskampanj som fru Winberg länge lovat och som nu äntligen skall påbörjas, ändra denna inställning.

Morot eller piska?

För att avsluta där jag började så vore väl den kommande våren som gjord för stora samiska manifestationer, demonstrationer och till och med revolution. Då, när Sverige innehar ordförandeskapet i EU och unionens blickar är riktade mot Sverige. Låt oss ta tillfället i akt och revoltera mot den svenska överheten!

Själv lär jag väl bli satt i husarrest eller i vart fall ute i kylan på grund av dessa rader. Om jag inte tilldelas något utredningsuppdrag som håller mig lugn och tyst. Och ansvarige utgivaren hotas med indragning av stödet till tidningen om han inte gör sig av med mig. Det finns många sätt att tysta det fria ordet på ett sofistikerat sätt.

Men huvudfrågan är nu om regeringen med fru Winberg i spetsen skall använda morot eller piska för att vi fortsatt skall var snälla och lydiga undersåtar som inte protesterar högljutt och ger Sverige ett skamfilat rykte. Själv vill jag gärna se ett stort sameuppror, annars tror jag vi sakta kommer att tyna bort som självständig folkgrupp, under ett fortsatt ständigt offentligt utredande angående våra rättigheter.

God Jul och ett Gott Nytt år,
som blir vad vi själva gör av det!

:-)

Framsida | Till sidan med krönikor