
Samefolket nr 6-7, juli 1998 Vi behöver utbildade partisangrupper, jurister, och lobbyister för att rädda Sàpmi! Rennäringen hotas i dag som aldrig förr. Kolonisationen av Sàpmi bara fortsätter. För att försvara de grundläggande samiska rättigheterna till mark, jakt och fiske behöver vi ändra taktik och utbilda *partisaner, jurister och lobbyister. Vi kan inte lita på det svenska demokratiska systemet där majoritetsbefolkningen bestämmer. Inte heller kan vi lita på ett domstolsväsen som dömer utifrån ett kolonialistiskt synsätt. Vi kan bara lita till oss själva. Ett folk kan pressas till en viss grad innan det gör uppror. Samerna har med två undantag aldrig gjort uppror. Första gången gällde det Kautokeinoupproret och andra gången Altaupproret. Båda gångerna skedde upproren under stark press från samhället och båda gångerna förlorade vi. Frågan är om det nu är tid för ett tredje uppror. Ett mer välplanerat och långsiktigare uppror. De renskötande samerna i Sverige har under det senaste decenniet pressats längre tillbaka än någonsin tidigare. Det stigande antalet rättsprocesser mot samebyar samtidigt som staten i allt högre grad konfiskerar de grundläggande samiska rättigheterna mark, jakt och fiske, ger en grogrund för en samlad protest. Det räcker inte längre med uppvaktningar, protestbrev och annat passivt motstånd. Politikerna bryr sig inte om det. Vi behöver bli mer aktiva och synliga på samma sätt som i Alta. Utbildning av motståndsrörelse För att klara av ett totalförsvar av det samiska territoriet behöver vi utbildade partisangrupper som är beredda att ta till okonventionella metoder under organiserade former. Naturligtvis måste det ske inom ramen för vad internationella lagar medger. Jag menar inte att vi ska ta till vapen, utan att vi under fredliga former ska sätta stopp för ytterligare exploateringar av vårt territorium. Visa på ett tydligare sätt än tidigare att jakt och fiske på våra marker inte kan och får ske utan vår medverkan. Att avverkning av våra skogar och brytning av malm inte går att genomföra utan vårt medgivande. Det gäller då att visa solidaritet och inte söka egna kortsiktiga ekonomiska vinningar av exploateringar. Partisangrupper ska finnas beredda att rycka ut till de delar av vårt territorium som för tillfället hotas. Det kan ske som trädkramare, älvräddare eller genom vägblockader. Utbildning för grupperna bör vi söka utomlands då ingen erfarenhet finns att hämta inom landet. Samiska jurister och lobbyister Parallellt behöver vi utbilda egna jurister med specialisering på folkrätt. Dra lärdom av de rättsprocesser som varit lyckosamma för urfolk i andra delar av världen. Vi måste ta aktivare del i de internationella processer där urfolks rättigheter behandlas. Inom nuvarande svenska domstolar kan vi inte vinna, med de krav som Svegs Tingsrätt ställde på vad som är "bevis". Därför bör vi försöka undvika att hamna i kostsamma processer om vi inte måste för att kunna gå vidare till internationella domstolar. Resurser måste satsas på att förändra svenska lagar på så sätt att de tar bättre hänsyn till oss som urfolk i landet. Påtryckningar från EU kan i det fallet vara till hjälp. Därför behöver vi egna lobbyister i EU samt i FN. Även i Riksdagen behöver vi lobba mera i avsaknad av egen samisk riksdagsman/kvinna. Vi måste aktivt satsa på att utbilda samer i de här funktionerna. Det kan ske genom frikostiga stipendier och genom skapande av utbildningsfonder för ändamålet. Ideella insatser och sporadiska inhopp av våra organisationer i de här frågorna räcker inte längre. Det gäller att börja tänka i nya banor och med större visioner än tidigare. Hur vill vi ha vårt samiska samhälle på 2000-talet? Är vi nöjda med dagens utveckling? Om inte, MÅSTE vi börja tänka till. Och vi måste börja tro på oss själva. Visionen om ett samiskt territorium Yassir Arafat trodde på sin vision om en Palestinsk stat. Sáminuorra häcklades friskt på 80-talet när de bjöd in honom till Sápmi. Han sågs då som en terrorist. Arafat har nu ett Palestinskt självstyre medan vi har ingenting. Visioner är grunden för förändringar. För oss renskötare får visionerna inte stanna vid hopp om ett gott kalvningsresultat. Vi måste tänka större. Vi måste på ett tydligare sätt markera för omvärlden att nu är det nog! Nu tas inget mer ifrån oss! Och vi ska ta tillbaka kontrollen över vår mark vår jakt och vårt fiske. Min vision är ett eget samiskt territorium under samisk förvaltning på liknande sätt som för Grönlänningar, Ålänningar och Färöingar. Låt oss gemensamt se till att förverkliga den. Fotnot: Partisan: medlem av motståndsrörelse i ockuperade länder Olof T Johansson Ps: Med partisan åsyftas i detta fallet aktivist som tillämpar icke-våldsprincipen. Men som kan ta till sk. utomparlamentariska metoder i likhet med de som tillämpas av Greenpeace. Ds.

Samefolket nr 6-7, juli 1998

Vi behöver utbildade partisangrupper, jurister, och lobbyister för att rädda Sàpmi!

Rennäringen hotas i dag som aldrig förr. Kolonisationen av Sàpmi bara fortsätter. För att försvara de grundläggande samiska rättigheterna till mark, jakt och fiske behöver vi ändra taktik och utbilda *partisaner, jurister och lobbyister.

Vi kan inte lita på det svenska demokratiska systemet där majoritetsbefolkningen bestämmer. Inte heller kan vi lita på ett domstolsväsen som dömer utifrån ett kolonialistiskt synsätt. Vi kan bara lita till oss själva. Ett folk kan pressas till en viss grad innan det gör uppror. Samerna har med två undantag aldrig gjort uppror. Första gången gällde det Kautokeinoupproret och andra gången Altaupproret. Båda gångerna skedde upproren under stark press från samhället och båda gångerna förlorade vi. Frågan är om det nu är tid för ett tredje uppror. Ett mer välplanerat och långsiktigare uppror. De renskötande samerna i Sverige har under det senaste decenniet pressats längre tillbaka än någonsin tidigare. Det stigande antalet rättsprocesser mot samebyar samtidigt som staten i allt högre grad konfiskerar de grundläggande samiska rättigheterna mark, jakt och fiske, ger en grogrund för en samlad protest. Det räcker inte längre med uppvaktningar, protestbrev och annat passivt motstånd. Politikerna bryr sig inte om det. Vi behöver bli mer aktiva och synliga på samma sätt som i Alta.

Utbildning av motståndsrörelse

För att klara av ett totalförsvar av det samiska territoriet behöver vi utbildade partisangrupper som är beredda att ta till okonventionella metoder under organiserade former. Naturligtvis måste det ske inom ramen för vad internationella lagar medger. Jag menar inte att vi ska ta till vapen, utan att vi under fredliga former ska sätta stopp för ytterligare exploateringar av vårt territorium. Visa på ett tydligare sätt än tidigare att jakt och fiske på våra marker inte kan och får ske utan vår medverkan. Att avverkning av våra skogar och brytning av malm inte går att genomföra utan vårt medgivande. Det gäller då att visa solidaritet och inte söka egna kortsiktiga ekonomiska vinningar av exploateringar. Partisangrupper ska finnas beredda att rycka ut till de delar av vårt territorium som för tillfället hotas. Det kan ske som trädkramare, älvräddare eller genom vägblockader. Utbildning för grupperna bör vi söka utomlands då ingen erfarenhet finns att hämta inom landet.

Samiska jurister och lobbyister

Parallellt behöver vi utbilda egna jurister med specialisering på folkrätt. Dra lärdom av de rättsprocesser som varit lyckosamma för urfolk i andra delar av världen. Vi måste ta aktivare del i de internationella processer där urfolks rättigheter behandlas. Inom nuvarande svenska domstolar kan vi inte vinna, med de krav som Svegs Tingsrätt ställde på vad som är "bevis". Därför bör vi försöka undvika att hamna i kostsamma processer om vi inte måste för att kunna gå vidare till internationella domstolar. Resurser måste satsas på att förändra svenska lagar på så sätt att de tar bättre hänsyn till oss som urfolk i landet. Påtryckningar från EU kan i det fallet vara till hjälp. Därför behöver vi egna lobbyister i EU samt i FN. Även i Riksdagen behöver vi lobba mera i avsaknad av egen samisk riksdagsman/kvinna. Vi måste aktivt satsa på att utbilda samer i de här funktionerna. Det kan ske genom frikostiga stipendier och genom skapande av utbildningsfonder för ändamålet. Ideella insatser och sporadiska inhopp av våra organisationer i de här frågorna räcker inte längre. Det gäller att börja tänka i nya banor och med större visioner än tidigare. Hur vill vi ha vårt samiska samhälle på 2000-talet? Är vi nöjda med dagens utveckling? Om inte, MÅSTE vi börja tänka till. Och vi måste börja tro på oss själva.

Visionen om ett samiskt territorium

Yassir Arafat trodde på sin vision om en Palestinsk stat. Sáminuorra häcklades friskt på 80-talet när de bjöd in honom till Sápmi. Han sågs då som en terrorist. Arafat har nu ett Palestinskt självstyre medan vi har ingenting. Visioner är grunden för förändringar. För oss renskötare får visionerna inte stanna vid hopp om ett gott kalvningsresultat. Vi måste tänka större. Vi måste på ett tydligare sätt markera för omvärlden att nu är det nog! Nu tas inget mer ifrån oss! Och vi ska ta tillbaka kontrollen över vår mark vår jakt och vårt fiske. Min vision är ett eget samiskt territorium under samisk förvaltning på liknande sätt som för Grönlänningar, Ålänningar och Färöingar. Låt oss gemensamt se till att förverkliga den.

Fotnot: Partisan: medlem av motståndsrörelse i ockuperade länder

Olof T Johansson

Ps: Med partisan åsyftas i detta fallet aktivist som tillämpar icke-våldsprincipen.
Men som kan ta till sk. utomparlamentariska metoder i likhet med de som tillämpas av Greenpeace. Ds.

Framsida Till sidan med krönikor