Tåssåsens samebys överklagan av Tingsrätten i Östersunds dom av den 8 aug. 2005

Hovrätten för Nedre Norrland

ÖVERKLAGANDE

Klaganden: Tåssåsens sameby (892600-5458) c/o Per-Erik Jonasson, Granatstigen 7, 830 05 JÄRPEN

Ombud: Olof T Johansson, Glen 2, 840 31 ÅSARNA

Motpart: Fastighetsägarna i bergs kommun enligt bilaga 1 till nedan angivna tingsrättsdom.

Ombud: Advokaten Leif Andersson, Box 3, 831 21 ÖSTERSUND

Överklagad dom: Östersunds tingsrätts dom 2005-08-08 i mål nr. T 977-04.

Saken: Sedvanerätt till renbete och/eller motsvarande rätt enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

____________________________________________

Såsom ombud för Tåssåsens sameby får jag överklaga ovan angivna dom samt anföra följande.

1. Yrkande

1.1. Samebyn yrkar att hovrätten med ändring av tingsrättens dom ogillar fastighetsägarnas yrkanden såsom de framförts i tingsrätten.

1.2. Vidare yrkas att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut att förplikta samebyn att ersätta fastighetsägarnas rättegångskostnader, istället förpliktar fastighetsägarna att ersätta samebyns i tingsrätten yrkade rättegångskostnader.

1.3. Slutligen yrkar samebyn att hovrätten förpliktar fastighetsägarna att ersätta samebyns rättegångskostnader i hovrätten, med belopp som senare kommer att anges.

1. Grunder

Samebyn åberopar samma grunder och samma bevisning som i tingsätten.

3. Hemställan om anstånd

Samebyn hemställer om anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet i beaktande av bl.a. tingsrättens domskäl till den 30 november 2005. Skälet till anståndsbegäran är domens omfattning och målets komplexa karaktär.

Glen den 24 augusti 2005
Olof T Johansson

Hovrätten för Nedre Norrland

KOMPLETTERANDE ÖVERKLAGANDE

Klaganden: Tåssåsens sameby (892600-5458) c/o Per-Erik Jonasson, Granatstigen 7, 830 05 JÄRPEN

Ombud: Olof T Johansson, Glen 2, 840 31 ÅSARNA

Motpart: Fastighetsägarna i Bergs kommun enligt bilaga 1 till nedan angivna tingsrättsdom

Ombud: Advokaten Leif Andersson, Box 3, 831 21 ÖSTERSUND

Överklagad dom: Östersunds tingsrätts dom 2005-08-08 i mål nr. T 977-04

____________________________________________

Samebyn vill komplettera sitt överklagande med följande yrkande.

Kompletterande yrkande

Tåssåsen sameby yrkar att tingsrättens dom undanröjs och att målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

Grunder för yrkandet

Tåssåsen sameby har såsom en grund för sin talan gjort gällande att rätten till vinterbete inte bygger på 90 års bruk utan kortare tid. Östersunds tingsrätt har underlåtit att pröva denna omständighet. Enligt Tåssåsen sameby utgör detta ett sådant rättegångsfel som innebär grund för att återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Såsom framgår av beslut av Hovrätten för Nedre Norrland den 10 juni 1997 i mål T 58/96 (i tingsrättens dom kallad renbetesmålet) har såväl tingsrätt som hovrätt av processuella skäl inte kunnat pröva om kvalifikationstiden för att upparbeta vinterbetesrätt grundad på urminnes hävd är kortare tid än 90 år. I beslut från Högsta domstolen den 29 april 2004 har domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd i renbetesmålet. Högsta domstolen uttalar dock att ”Målet rymmer frågor av principiell vikt, i synnerhet de som gäller urminnes hävd och tillämpningen av bestämmelserna i 3 § första stycket 2 rennäringslagen (1971:437) att renskötsel får bedrivas den 1 oktober – 30 april inom sådana marker utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. Process- och utredningsläget är emellertid sådant att det inte framstår som sannolikt att dessa frågor kan belysas på ett sätt som innebär ledning för rättstillämpningen.”

Som framgår av den överklagade domen (sidorna 348 och 349) har tingsrätten hänvisat till hovrättens bedömning i renbetesmålet. Tingsrätten anför: ”Samma utgångspunkt för bevisprövningen om en sedvanerätt till vinterbete förelåg tillämpades av både tingsrätten och hovrätten i renbetesmålet, i vilket mål, som tidigare nämnts, prövningstillstånd inte meddelades av Högsta domstolen. Mot denna bakgrund kan enligt tingsrättens mening nyss nämnda invändningar inte beaktas i prövningen av målet.” Som redovisats ovan har inte tingsrätten och hovrätten i renbetesmålet prövat om kvalifikationstiden för urminnes hävd är kortare tid än 90 år. Sålunda har inte heller tingsätten i överklagade domen, som ju i denna del endast hänvisar till hovrättens bedömning i renbetesmålet, prövat denna fråga.

Felet kan antas ha inverkat på målets utgång och kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Det bör i sammanhanget vägas in att det rör principiellt viktiga frågor för den samiska renskötselrätten och att process- och utredningsläget är annat än i renbetesmålet och därför kan komma att prövas av Högsta domstolen. Det är sålunda viktigt att denna fråga prövas fullt ut i tingsrätten.

Frågan om kvalifikationstiden för urminnes hävd har aldrig prövats av Högsta domstolen. Till grund för uppfattningen 90 år ligger uttalanden i doktrinen (Undén) på 60-talet. Senare doktrin (Bertil Bengtsson, Samerätt s. 85f) menar att kvalifikationstiden kan vara kortare. I Norge, som har en rikare domstolspraxis på området, varierar kvalifikationstiden för alders tids bruk (som motsvarar urminnes hävd) mellan 50 och 100 år beroende på omständigheterna i enskilda fallet. Förhållandet att man i Norge har en omvänd bevisbörda inom vissa mark-om-råden påverkar självfallet inte begreppet alders tids bruk. Överinstanserna är betjänt av att tingsrätten gör en nyanserad bild och analys av begreppet urminnes hävd i förhåll-ande till gällande doktrin på området samt mot-svar-ande institut (alders tid bruk) på norsk sida. Någon sådan bedömning har inte gjorts på grund av tingsrättens rättegångsfel.

Lagrum till stöd för yrkandet

50 kap. 26, 27 och 29 §§ samt 59 kap 1 § punkterna 3 och 4 rättegångsbalken.

Praxis

I praxis har det ansetts utgöra grund för undanröjande och återförvisning när domstolen inte gjort en fullständig pröv-ning av en parts grunder. Ett sådant exempel är rättsfallet NJA 2000 C19 där Högsta domstolen fann skäl för att undanröja en dom och återförvisa målet när det av domen inte gick att utläsa om domstolen gjort full-ständig prövning av en av part åberopad grund för sin talan.

Olof T Johansson

Stockholm den 29 aug. 2005