
Samefolket nr 9, september 1998 De tre musketörerna slår till igen! LRF går in i en ny renbetesprocess. Svenska Jägareförbundet inleder process om Idre nya samebys jakträttigheter. Skogsägarnas Riksförbund skapar egen miljöcertifiering där rennäringens rättigheter är uteslutna. Så ser höstens slagfält ut för de tre glada musketörerna, Hans Jonsson, Bo Toresson och Tage Klingberg, ordföranden i respektive organisationer. Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund har blivit det samiska folkets värsta antagonister under 90-talet. I partnerskap eller var för sig har de slagit till mot de samiska rättighetsfrågorna. Med sina tillsammans nästan 600 000 medlemmar i ryggen agerar de målmedvetet och med politisk tyngd mot Europas enda urfolk. I sann kolonialistisk anda! -Vi är de starkare och då får ni maka på er, är deras inte uttalade men tydliga budskap till samerna. Samerättsutredningen den utlösande faktorn Det började redan 1989 när Samerättsutredningen presenterade sitt huvudbetänkande. I braskande annonser och på affischer kunde vi samma höst läsa uppmaningar till skogsägare att ställa upp på informationsmöten. Slagord som "Skogsbruk eller renskötsel" och "Snart kan Du få nya delägare i fastigheten!" skulle locka deltagare till möten anordnade av Skogsägarrörelsen. Desinformationen var påtaglig och direkt uppviglande. Skogsägarföreningen Mellanskog påstod bland annat: "Om samerättsutredningens förslag går igenom kan samerna med lagens hjälp i praktiken bli delägare i skogsägarnas fastigheter. Det krävs en enad och skarp skogsägarreaktion mot förslagen". Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund inledde sitt partnerskap i december 1989 med att i debatten om samerättsutredningen lägga fram ett gemensamt förslag till ny policy för småviltjakten på de samiska markerna. Förslaget innebar att småviltjakt och fiske skulle bli tillgängligt för alla som ville. I och med att riksdagen i december 1992 utan invändningar röstade för förlaget fick de full utdelning. Glöm inte heller bort hur Jägareförbundet i sin medlemstidning Svensk Jakt förföljde och hånade samerna på ett rent rasistiskt sätt. Renbetesprocesser 1990 var det sedan dags för Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägareföreningen Mellanskog att tillsammans med tre skogsbolag och 700 markägare lämna in en stämningsansökan mot fem samebyar i Härjedalen angående rätten till vinterbete på deras marker. Sex år senare föll domen i Tingsrätten, hård och obeveklig. Någon rätt till vinterbete för samebyarnas renar finns inte i Härjedalen enligt domstolen. I dag väntar ytterligare renbetesprocesser i Dalarna, södra Jämtland, Västerbotten och i Norrbotten. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund finns med överallt. Skogscertifieringar Skogsägarnas Riksförbund försöker nu också introducera en, av dem själva, skapad och övervakad miljöcertifiering av skogsbruk. Det som motvikt till den globala skogscertifiering, Forest Stewardship Counsil som i sin svenska standard klart uttrycker att skogsägare ska acceptera renbetning inom renskötselområdet. Den senare har utvecklats av en arbetsgrupp bestående av miljörörelsen, skogsbruket och de sociala intressena gemensamt. I de sociala intressena har samerna och skogsfacket varit representerade. Övervakningen sköts av oberoende certifierare. Det senaste som hänt är att Svenska Jägareförbundet beslutat finansiera en process mot regeringens nyligen upplåtna jakträtt till Idre nya sameby. Den dubbla jakträtt som då blev följden för jaktarrendatorerna och samebyns medlemmar accepteras inte i det här fallet av Svenska Jägareförbundet. Men det gick bra när det gällde den fria småviltjakten! Då var det fullt acceptabelt med en dubbel jakträtt med argumentet att man inte tog av samerna någon jakträtt, utan att man bara gjorde det möjligt för fler att jaga. Det är tydligen skillnad på vilka som ska tvingas dela med sig. Dags att byta slagfält Från samisk sida måste vi nu slå tillbaka attackerna från de tre musketörerna. Vi måste organisera motståndet och dra upp egna kampanjplaner. Våra huvudmotståndare är klart definierade i de tre musketörernas organisationer. Vi kan inte förlita oss på utvärderingar, utredningar, politiska ursäkter eller välvilliga uttalanden från våra politiker. De säger sig värna om den samiska kulturen inklusive rennäringen men har inte det politiska modet att utmana dessa stora intresseorganisationer. På hemmaplan är vi givna förlorare. Därför måste vi flytta ut slaget till det internationella fältet. Bara där kan vi få tillräcklig förståelse för våra rättmätiga krav på en rättvis behandling som minoritet och urfolk. Bara där kan vi med vår lilla numerär på 17000 samer matcha musketörernas armé på 600000 man. Frågan är bara vilken samisk organisation som törs ta initiativet till en sådan strid? Olof T Johansson sametingsledamot, renägare och miljödebattör

Samefolket nr 9, september 1998

De tre musketörerna slår till igen!

LRF går in i en ny renbetesprocess. Svenska Jägareförbundet inleder process om Idre nya samebys jakträttigheter. Skogsägarnas Riksförbund skapar egen miljöcertifiering där rennäringens rättigheter är uteslutna. Så ser höstens slagfält ut för de tre glada musketörerna, Hans Jonsson, Bo Toresson och Tage Klingberg, ordföranden i respektive organisationer.

Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund har blivit det samiska folkets värsta antagonister under 90-talet. I partnerskap eller var för sig har de slagit till mot de samiska rättighetsfrågorna. Med sina tillsammans nästan 600 000 medlemmar i ryggen agerar de målmedvetet och med politisk tyngd mot Europas enda urfolk. I sann kolonialistisk anda! -Vi är de starkare och då får ni maka på er, är deras inte uttalade men tydliga budskap till samerna.

Samerättsutredningen den utlösande faktorn

Det började redan 1989 när Samerättsutredningen presenterade sitt huvudbetänkande. I braskande annonser och på affischer kunde vi samma höst läsa uppmaningar till skogsägare att ställa upp på informationsmöten. Slagord som "Skogsbruk eller renskötsel" och "Snart kan Du få nya delägare i fastigheten!" skulle locka deltagare till möten anordnade av Skogsägarrörelsen. Desinformationen var påtaglig och direkt uppviglande. Skogsägarföreningen Mellanskog påstod bland annat: "Om samerättsutredningens förslag går igenom kan samerna med lagens hjälp i praktiken bli delägare i skogsägarnas fastigheter. Det krävs en enad och skarp skogsägarreaktion mot förslagen". Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund inledde sitt partnerskap i december 1989 med att i debatten om samerättsutredningen lägga fram ett gemensamt förslag till ny policy för småviltjakten på de samiska markerna. Förslaget innebar att småviltjakt och fiske skulle bli tillgängligt för alla som ville. I och med att riksdagen i december 1992 utan invändningar röstade för förlaget fick de full utdelning. Glöm inte heller bort hur Jägareförbundet i sin medlemstidning Svensk Jakt förföljde och hånade samerna på ett rent rasistiskt sätt.

Renbetesprocesser

1990 var det sedan dags för Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägareföreningen Mellanskog att tillsammans med tre skogsbolag och 700 markägare lämna in en stämningsansökan mot fem samebyar i Härjedalen angående rätten till vinterbete på deras marker. Sex år senare föll domen i Tingsrätten, hård och obeveklig. Någon rätt till vinterbete för samebyarnas renar finns inte i Härjedalen enligt domstolen. I dag väntar ytterligare renbetesprocesser i Dalarna, södra Jämtland, Västerbotten och i Norrbotten. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund finns med överallt.

Skogscertifieringar

Skogsägarnas Riksförbund försöker nu också introducera en, av dem själva, skapad och övervakad miljöcertifiering av skogsbruk. Det som motvikt till den globala skogscertifiering, Forest Stewardship Counsil som i sin svenska standard klart uttrycker att skogsägare ska acceptera renbetning inom renskötselområdet. Den senare har utvecklats av en arbetsgrupp bestående av miljörörelsen, skogsbruket och de sociala intressena gemensamt. I de sociala intressena har samerna och skogsfacket varit representerade. Övervakningen sköts av oberoende certifierare. Det senaste som hänt är att Svenska Jägareförbundet beslutat finansiera en process mot regeringens nyligen upplåtna jakträtt till Idre nya sameby. Den dubbla jakträtt som då blev följden för jaktarrendatorerna och samebyns medlemmar accepteras inte i det här fallet av Svenska Jägareförbundet. Men det gick bra när det gällde den fria småviltjakten! Då var det fullt acceptabelt med en dubbel jakträtt med argumentet att man inte tog av samerna någon jakträtt, utan att man bara gjorde det möjligt för fler att jaga. Det är tydligen skillnad på vilka som ska tvingas dela med sig.

Dags att byta slagfält

Från samisk sida måste vi nu slå tillbaka attackerna från de tre musketörerna. Vi måste organisera motståndet och dra upp egna kampanjplaner. Våra huvudmotståndare är klart definierade i de tre musketörernas organisationer. Vi kan inte förlita oss på utvärderingar, utredningar, politiska ursäkter eller välvilliga uttalanden från våra politiker. De säger sig värna om den samiska kulturen inklusive rennäringen men har inte det politiska modet att utmana dessa stora intresseorganisationer. På hemmaplan är vi givna förlorare. Därför måste vi flytta ut slaget till det internationella fältet. Bara där kan vi få tillräcklig förståelse för våra rättmätiga krav på en rättvis behandling som minoritet och urfolk. Bara där kan vi med vår lilla numerär på 17000 samer matcha musketörernas armé på 600000 man. Frågan är bara vilken samisk organisation som törs ta initiativet till en sådan strid?

Olof T Johansson
sametingsledamot, renägare och miljödebattör

Framsida Till sidan med krönikor