Samefolket nr 1, januari 1999

Makt korrumperar brukar det framhållas. Så är det även i politiken, om med det menas att gynna den egna väljargruppen på övriga medborgares bekostnad. Vi väljare ställer krav på politikerna att de ska driva igenom de vallöften de utfäst. Annars hotar vi med att inte rösta på dem vid nästa val. Enkelt och logiskt!

Problemet blir att man då kör över den minoritet som inte nådde ända fram i valet. Eller de grupper som inte har någon chans att få med egna representanter. Det blir en majoritetens diktatur. Vi skyller då gärna den uppkomna situationen på våra politiker. Och glömmer att vi själva är medansvariga i och med de krav vi ställer, samt de indirekta hotelser vi utfärdar, mot politikerna. Den regering som försöker ta ett ansvar för alla medborgare blir inte populär i något läger. Det gäller såväl i det svenska samhället som i det samiska.

Enklast då för en regering att köra sitt eget race. Att bli som de tre aporna som inte ser, inte hör och inte luktar. Alltså som inte ser vartåt det barkar, inte hör kritiken och inte känner lukten av politiskt mygel. Här i Asien, där jag nu befinner mig är det väldigt vanligt. Jag ser att det tillkommit en fjärde apa i sammansättningen som håller sig om skrevet. Det skulle lite illvilligt kunna tolkas som hur politiker inte vill låtsas om det egna begäret efter makt i form av pengar eller annat….Jag är själv en del av det politiska systemet, något jag inte känner mig särskilt stolt över idag. Förfäras alltmer av vad jag ser runt omkring mig. Funderar ofta på om jag ska lämna politiken för att jag inte tycker om det som sker, eller om jag ska fortsätta kämpa för det JAG tror på. Inte därmed sagt att min vision är den rätta.

Alla strävar vi efter en idealstat utifrån vår egen vision. Så gjorde också Mao Tse Tung, Stalin, Hitler med flera misslyckade samhällsbyggare. De glömde helt bort folkets vilja i sin strävan efter idealet och blev i sin iver diktatorer. Motsatsen till diktatur är demokrati som betyder folkstyre. Hur det ska utövas finns det många teorier om.

Solon, en statsman och diktare från Aten som levde omkring 600-560 f.kr, menade att en idealstat, det är den stat, där en oförätt mot dess ringaste medborgare anses som en oförätt mot alla. En klok tanke som inte förlorat i aktualitet på 2500 år. Men ingen har heller kunnat genomföra den. Inte heller med det svenska styrelseskicket som internationellt ses som ett bra exempel på en fungerande demokrati.

Ett avslöjande exempel är hur beslutet om den fria småviltjakten och det fria fisket togs. En röststark grupp som jägarna fick sin vilja igenom. Samernas protester föll platt till marken därför att så få stod bakom. Inget att bry sig om rent röststrategiskt. Kritiken mot småviltjakten är inte bara en kritik mot själva jakten som sådan, utan också vilket är mycket viktigare, en kritik mot det demokratiska systemet i Sverige.

Samerna har ingen egen representation i riksdagen. Kommer aldrig att kunna få någon om inte grundlagen ändras. Ändå borde väl demokrati innebära rätt för ett eget folk att tala med egen stämma i den beslutande församlingen? Tanken med en samisk representation i riksdagen är inte ny. Den framföreds redan på 1920-talet i en riksdagsmotion av socialdemokraten Carl Lindhagen. Motionen avslogs naturligtvis. Kravet är fortfarande berättigat, för då skulle inte frågor av väsentlig betydelse för oss samer kunna slinka igenom lika obemärkt som nu ofta är fallet.

När det gäller oss själva så säger vi ofta att: "Vi samer ska bestämma över Sapmi!" Det är ett enkelt och rakt budskap. Men är det ett demokratiskt riktigt synsätt? Nej, naturligtvis inte om bestämmandet sker lika hänsynslöst som det de svenska politikerna utövat över Sapmi. Ja, om det sker på ett förnuftigt sätt där vi tar hänsyn till alla intressen. Skillnaden skulle också vara om vi som naturfolk sätter naturen i första rummet vid varje beslut. I stället för de ekonomiska intressena som präglar det västerländska synsättet. Vad vi måste göra är att bortse från de personliga intressena och bli mer ödmjuka både som politiker och som väljare. Bli motsatsen till de fyra aporna genom att öppna våra sinnen och se, lyssna, känna på omvärlden samt bortse från det egna jagets intressen!