Granskas med lupp

Vi människor har ett behov av att granska varandra. Inga hemligheter är så hemliga att de inte kan eller får avslöjas.

Hos så kallat "offentliga personer" får inte finnas någon privat sfär som står utanför granskningens och avslöjandets möjlighet. En toblerone köpt med statens kreditkort kan fälla en minister, likväl som att köpa sin till bostadsrätt omgjorda lägenhet för privata pengar. Jag borde känna mig hedrad att kunna räkna in mig i den celebra skaran av granskade personer dit Mona Sahlin, Laila Frejvalds med flera tillhör.

SÄPO

Efter att SÄPO granskat mig, mitt hus, mina datorer och alla mina papper med lupp så känner jag mig tämligen luttrad. Men de har, till skillnad från andra granskare, den finkänsligheten att de hemlighåller vad de får fram, om det inte är av kriminell natur.
Inte ens jag själv kan få reda på vad som står om mig i deras akt. Men det är klart att om jag skulle börja aspirera på någon högre befattning i samhället så skulle de nog läcka ut om de funnit något komprimmeterande. Att jag tillhört det radikala (!) ungdomsförbundet Sàminuorra till exempel. Eller den suspekta föreningen Baalkan.

Privatgranskare

När jag hösten -99 aspirerade på en plats i Länsstyrelsens styrelse för Miljöpartiet, så föranledde det ett granskande av min person från Länsstyrelsens sida. Kontakt togs med Miljöpartiets språkrör Birger Schlaug där min lämplighet ifrågasattes. Schlaug tog inte allvarligare på det än att jag nu sitter i styrelsen.
I vintras bad en styrelseledamot i Sametinget att kansliet skulle begära in polisens akt på mig i fallet med de sprängda kraftledningarna. Nu har det kommit ett material till Sametinget från polisen och jag väntar med spänning på hur det skall användas mot mig. Kan privatgranskare finna något spår som polisen förbisett? Blir det måntro i valrörelsen det avslöjas?

En annan granskning som sker är av mina hus. En person från Västerbotten hade på min hemsida sett mitt kanske något ovanliga hus och vände sig i våras till Länsstyrelsen med en förfrågan om jag verkligen hade tillstånd till det. Han har nu fått svar och har fått kopior på alla mina tillstånd. Hur han skall gå vidare med det blir intressant att följa. Han var emellertid inte den första att granska mitt hus. En förbipasserande skoteråkare vände sig redan första vintern när det var klart, till byggnadsnämnden i Bergs kommun för att kolla tillståndet.

Skattemyndigheterna

Ett annat sätt att granska är via skattemyndigheterna. I våras när diskussionerna kring rovdjursersättningssystemet var som hetast, kom plötsligt skattemyndigheterna och gjorde revision hos Tåssåsens sameby, vilken jag tillhör. De sade rent ut att det var vår hantering av rovdjursersättningarna som de skulle granska.
Självfallet blev också de enskilda samebymedlemmarna granskade. Märkligt nog var det, så vitt jag vet, bara vår sameby som utsattes för kontroll. Jag kan inte vifta bort tanken att någon tipsat dem. Nåväl, revisionen är nu avslutad och föranledde ingen åtgärd mot samebyn. Inte heller mot mig eller min redovisning.

Jägareförbundet

I samebyn börjar vi bli vana vid att bli kontrollerade. Hösten 1995 gav Svenska Jägareförbundet två jägmästare i uppdrag att granska upplåtelsen av småviltjakten inom samebyn. Deras rapport: "Tåssåsenmodellen i teori och praktik 1987-94" blev klar och överlämnades i februari 1996. Ett av syftena var att leta fram bevis för att oegentligheter i form av mottagande av mutor förekommit. Alltså för att kunna misskreditera oss. Något sådant kunde utredarna inte finna och rapporten blev en för samebyn positiv skrift.
Den blev så positiv att Jägareförbundet valt att gömma den långt ner i någon skivbordslåda och inte låtsas om dess existens. I stället har deras tjänstekvinna Christel Johansson med flera gått på med anklagelser om att "samerna lät plånboken bestämma vilka som skulle få jaga", senast nu i augusti i TV 4.

Lik i garderoben

Det är en vanlig företeelse att försöka komma åt obekväma opinionsbildare genom att leta efter lik i deras garderober. USA:s presidentkandidat Bush lär ha dömts för fortkörning för tjugo år sedan och vår nya justitieminister Bodström har rökt marijuana i sin ungdom.

Kanske lika bra att jag erkänner att jag fick böter för fortkörning 1975 och för att jag gjorde en "burnout" framför en polisbil 1976. För övrigt granskades jag redan på 80- och början av 90-talet av skogsnäringen under den tid jag var ordförande i FURA och kämpade för ett skydd av den fjällnära skogen.

Vi ska granskas

Jag är inte emot granskning av makthavare. Tvärtom är det viktigt för väljare att veta vad deras företrädare står för både etiskt, moraliskt och politiskt. Vi offentliga personer måste tåla den granskningen. Vad vi gör och hur vi beter oss vid offentliga tillställningar såväl som i slutna mötesrum ska granskas. Kritiskt och sakligt.
Däremot får grävandet inte gå för långt och få för stora proppoptioner i sammanhang där de inte är relevanta. Vi måste kunna begära lite etik och moral samt gott omdöme även hos de som granskar oss. Som samer är vi alltid utsatta för granskning i allt vad vi gör, såväl beträffande rovdjursfrågor, hantering av renar samt som företrädare för vår folkgrupp.

Framsida Till sidan med krönikor