Samefolket nr 4, april 1999

Av: Olof T Johansson

Från min insikt

En lektion i lobbying

Att lobba för sin sak blir allt mer viktigt, en sak vi samer inte tagit tillvara tillräckligt ännu.
På den europaturnÚ som Ingrid Rehnfeldt, Nanna Boschert och jag var ute på under två veckor i mars fick vi nyttig träning i lobbying. Först och främst är det viktigt att vara på det klara med budskapet. Det måste vara kristallklart och enkelt att uppfatta. I vårt fall var det enkelt: Den samiska renskötseln i Sverige hotas genom rättsprocesser rörande rätten till vinterbete.
Sedan en bra motivering till varför den hotas och vad den eller de vi uppvaktar kan göra. Det är själva stommen. Därefter gäller det att finna de rätta personerna eller grupperna att uppvakta. Då behövs det hjälp från personer med insikt i hur till exempel Europaparlamentet fungerar och som har kontakter inne i systemet.
Det går inte att bara komma dit och tro att man blir emottagen utan vidare. Varje dag vill massor av grupper uppvakta i tusentals frågor som just de tycker är viktiga.

Viktigt med rätta kontakter

Vi hade de rätta kontakterna genom vårt samarbete med miljöorganisationernas kontor i Bryssel, främst Greenpeace och WWF. Med deras och deras kontakters hjälp fick vi möjlighet att träffa en rad nyckelpersoner inom parlamentet, personer med inflytande i skogs-, certifierings- och urbefolkningsfrågor. Utan professionell hjälp hade vi aldrig fått möjlighet att tala inför EU:s jordbruksutskott i 40 minuter, 20 minuters anförande av mig och därefter frågor och diskussion under resten av tiden. Det var unikt då det normalt bara brukar ges fem minuter för uppvaktande delegationer.
På liknande sätt gick det till när vi var i tyska förbundsparlamentet i Bonn några dagar senare.
För att varje uppvaktning ska ge maximal utdelning gäller det att veta något om personernas bakgrund och intressen. Då går det att anpassa presentationen på ett personligt sätt som gör att de blir verkligt intresserade.
Det gäller också att vara lyhörd under samtalets gång för att kunna ändra upplägget om så behövs. Och att "bjuda på sig själv". Sedan är det viktigt att lämna över ett kortfattat material om frågan samt att efter en tid återkomma med ny kontakt.

Offentliga möten

En annan del i vår EuropaturnÚ var att nå ut till allmänheten via media och offentliga möten.
Tillvägagångssättet är detsamma. Ett klart budskap, problembeskrivning, bakgrund och uppmaning till vad var och en kan göra. Det gäller att skapa "kontakt" med publiken och ett engagemang. Personliga kontakter inom media är ovärderliga. ─ven där hade vi stor hjälp av miljöorganisationerna i respektive länder. Vi lyckades med deras hjälp få bra mediatäckning i TV, radio och tidningar i samtliga fyra länder vi besökte, Holland, Belgien, Tyskland och England. Flera radiointervjuer var sådana som även sändes över hela världen. Viktiga mediakontakter togs också för senare "mediaresor" till Sápmi. Inför varje presentation gick vi igenom upplägget, vad vi skulle fokusera på, tid för presentation och val av material. Vi hade med oss diabilder, OH-foton, fotopärm, broschyrer på svenska, engelska och tyska samt exempel på samiskt hantverk. Vem som skulle säga vad och vad vi ville att de skulle göra.
Totalt under resan hade vi 40 möten där vi presenterade frågan. Tro mig när jag säger att vi kände oss som grammofonskivor som spelades om och om igen.
Samtliga presentationer gick mycket bra och vi fick positiva reaktioner även från personer vi aldrig trodde vi skulle kunna intressera.
Helt klart är att vi oftare behöver åka till bland annat EU-parlamentet för att lobba. Och att vi då måste vara mycket väl förberedda. Helst skulle vi ha en egen person där som skapar kontakter och håller samefrågorna aktuella.

Okunskapen stor

Okunskapen om samer är stor ute i Europa och många felaktiga uppgifter om rennäringen cirkulerar. Vi fick till exempel ofta förklara att de svenska fjällen inte är överbetade, att vi inte har för mycket renar och att renarna inte äter upp skogen.
Förvåningen var också stor över att Sverige inte har hanterat de samiska rättsfrågorna på ett bättre sätt. Det stämmer inte med deras bild av Sverige som ett föregångsland i minoritets- och urbefolkningsfrågor.
Att ha med Nanna, som tog hand om alla praktiska frågor under resan och som förutom svenska, talar engelska, franska och tyska var ovärderligt. Ingrid och jag kunde koncentrera oss på alla möten. Tillsammans fungerade vi som ett bra team.
Väl hemma fick jag omedelbart en inbjudan som jag inte kunde tacka nej till.....
Men det får jag återkomma till i nästa nummer.

Framsida | Till sidan med krönikor