Samefolket nr 1 januari 2000

mc.jpg (22747 bytes)

Av: Olof T Johansson

Från min utsikt !

Att utvecklas eller inte utvecklas, det är frågan.

"Lapp ska vara lapp" är ett uttryck vi förknippar med gången tid. En tid när samer skulle bo i kåta för att förbli "riktiga samer". I dagens upplysta samhälle förekommer inte den här typen av attityder. Eller……gör de?

Efter Jan Guillous utmärkta program om jakt med samer kopplade jag upp mig på TV4:s hemsida för att se vad som skrevs på den allmänna "chattkonferensen" om programmet. En chattkonferens är en sida där vem som helst kan framföra sina åsikter via Internet och läsa andras kommentarer. Inte oväntat fanns det inlägg om samer och renskötsel.

För mycket "Hi Teck"

Det första inlägget handlade om att samerna har alldeles för mycket renar som förorsakar en överbetning av den svenska fjällvärlden. Nå, det var inte så svårt att dementera med korrekta siffror. Sedan var det en skribent som tyckte att samerna använder alldeles för mycket helikopter, motorcykel, snöskoter och annan modern teknik vilket inte passar för ett folk som kallar sig urbefolkning.

-Ja, det är alldeles för mycket "Hi Teck" i fjällvärlden numera fyllde nästa anonyme chattare på med.
Jag kunde inte låta bli att svara. "Visst", skrev jag, "Det är alldeles för mycket motorisering i fjällen. Och visst vore det trevligare om skogbruket skrotade sina moderna skördare för att gå tillbaka till timmersvans. För att inte tala om jordbrukets skördetröskor och traktorer vilka kan ersättas med häst. Och kontoren kunde kasta ut sina datorer, för det finns ju penna och papper. Det skulle samtidigt öka arbetstillfällena i samhället dramatiskt."

När det gäller "Hi Teck" kunde jag bara hålla med. Det finns knappt en fjällfarare idag utan det senaste i Gore Tex kläder, mobiltelefon, lättviktstält, GPS-mätare med mera. Tråkigt nog ville de inte fortsätta den intressanta debatten på chatten.

En spegel av samhället

De här chattarnas attityder till samer och renskötsel är inte mycket att bry sig om kan det tyckas. Det vore det inte heller om de var ensamma om sina åsikter. Men tyvärr avspeglar de en allmän attityd i samhället som också kan återfinnas hos många av våra styrande politiker. Ibland också hos en del av våra egna som på semestrar återvänder hem och då vill att allt ska vara som det alltid varit.
Samer ska bo i kåta och sköta sina renar på samma sätt som för hundra år sedan. Så vill svensken se oss. Inte komma åkande på terrängmotorcykel med plastlassot över axeln och mobiltelefonen dinglande på bröstet. Och definitivt inte sedan parkera MC:n utanför en modern villa i fjällkanten.

Den urbana människans behov av att tillfälligt få återvända till naturen och helst då en så vildmarksbetonad sådan som möjligt är inte svår att förstå. Den som valt eller tvingats till att bo och arbeta i städernas betongnatur, behöver då och då få trampa jord under fötterna och glida på snö över vidderna, för att inte förlora sig i den artificiella stadsmiljöns värderingar och destruktiva leverne.

Svårare har jag att förstå de skogsägare som menar att: "Samerna borde sköta om sina renar som de gjorde förr i tiden. Då var det minsann inga problem med renarna när de kom på vintern". En som härom året uttryckte det till mig var tidigare riksdagsman och är nu kommunalpamp i en fjällkommun.
De senares åsikter bygger på en missunnsamhet och avundsjuka mot samerna medan den förra gruppens är ett resultat av okunskap och naivitet.

Afrikanskt kaffe

Det är inte på något sätt unikt för Sverige att betrakta sin urbefolknings kultur som något som inte får utvecklas. Det är snarare en mycket utbredd uppfattning världen över. Ett ologiskt resonemang eftersom alla kulturer ständigt utvecklas. Vi tar ständigt till oss intryck och kunskap från vår omgivning. Att då vända sig mot en teknikutveckling är en naiv önskan att något i vårt samhälle ska förbli oförändrat.
Vi accepterar kaffepåsen gjord av renskinn som något typiskt samiskt, utan att tänka på att kaffet är en produkt som härstammar från Östafrika och kom till Sverige först i början på 1700-talet. Likadant med saltet till det torkade köttet, glaspärlorna till dräkten, silvret till smycken och hampan till kasttömmen. Snöskotern är med tvekan godkänd som ett samiskt attribut medan terrängmotorcykeln fördöms.

Vem är det som ska avgöra vad som ska få tas in i den samiska kulturen? Vad är egentligen "samisk" kultur? Vem ska avgöra hur den samiska kulturen ska få utvecklas? Är det majoritetsbefolkningen, politikerna eller folket själva?
Svaret är naturligtvis att det är folket själva. Det är så logiskt att det är ogenomförbart. Se bara hur regeringen vägrar att riva upp beslutet om den fria småviltjakten och fisket i fjällen med argumentet att "så många andra skulle bli besvikna". Eller hur det utreds om terrängmotorcyklar ska förbjudas i renskötseln med motivet att de lämnar spår efter sig. Samtidigt som skogsbruket fortsätter att harva markerna före plantering och nya vägar genom känslig fjällmiljö planeras.

Sila mygg och svälj elefanter

Den svenska politiken gentemot samer och den samiska fjällvärlden är och har alltid varit ett exempel på hur man silar mygg och sväljer elefanter. Eller med ett politiskt mer korrekt uttryck: Det samiska samhället ska bygga på traditionell renskötsel och traditionell kunskap och därför ska samer inte hålla på och sälja småviltjakt. Samtidigt ska det svenska samhället utvecklas varför de behöver ta mer av våra marker i anspråk för exploateringar och rekreation.

Samerna får inte utveckla sig själva, men inte heller stå i vägen för samhällets utveckling.
Låter jag cynisk? Inte då! Jag är bara lika pragmatisk som Jan Guillou. Och kanske retar jag lika många. Det är lika bra att jag erkänner också på en gång, att jag är Guillouvän. Och därmed i en dels ögon inte helt trovärdig i jakt- och samefrågor.

Framsida | Till sidan med krönikor