Konsumtionshyckleriet

Svenskar är mästare i att hyckla utan att skämmas det minsta för det.

Vad jag tänker på är hur vi ena stunden som blåögda konsumenter köar för att köpa så billiga produkter som möjligt för att nästa stund fördöma samma varor när vi upptäcker hur de produceras.
När jag skriver det här är det kycklinguppfödning som är på tapeten. Tidigare har det varit kalvar, svin och burhöns som fått det svenska samvetet att brisera i unisona fördömanden.

19:90 eller 49:90

I vår marknadsekonomi är det efterfrågan som styr utbud och tillgång prissättning. Vill vi ha billiga kycklingar för 19:90 så ser producenterna till att vi får det. Men då får vi inte förfasa oss över att de föds upp på ett sätt som minimerar kostnaderna. Vi får vad vi förtjänar kan man säga.
Jag slår vad om att de flesta som i dagarna fördömer hur kycklingar lever sina 35-dagarsliv, i valet mellan att köpa en i butik för 19:90 eller 49:90, valt den billigare. Hur kan det annars finnas en marknad för sådana produkter.

Alla borde rannsaka sig själva innan producenterna fördöms. I den ständiga jakten efter billiga varor förtränger vi hur det är möjligt att producera så billigt. Därför är vi medskyldiga till djurfabriker, galna kor, långa djurtransporter, barnarbete ohälsosamma fabriker och mycket annat galet.

Konsumentansvar

Vi kan aldrig komma ifrån det ansvar vi konsumenter har över det som produceras. Oavsett om det gäller skogsskövlingar, global uppvärmning, kemikalieanvändning eller något annat som håller på att förstöra moder jord. Vad vi kan göra är att välja varor som är märkta med Krav, FSC, Bra miljöval, Rättvisemärkt eller andra trovärdiga konsumentgarantier. Då först blir vi av med problemvarorna.

Okay, kravmärkt är dyrare, 34% dyrare per månad enligt en färsk undersökning. Men dyrare än vaddå? En förstörd miljö och oacceptabla djurfabriker. Det handlar om vad vi värdesätter här i livet. Det som är billigt på kort sikt blir dyrt på lång sikt.
Och handen på hjärtat, nog kan vi gärna avstå från något onödigt som en hamburgare, en öl eller drink för att i stället ha råd att köpa en påse kravmärkta morötter.

Vi har lyckats tidigare

Som konsumenter saknar vi inte makt. Vi är inte i händerna på storföretag.
Kom ihåg hur protesterna mot hormoslyr fick skogsbruket att lägga om kurs. Hur papperstillverkarna påstod att vi konsumenter ville ha klorblekt vitt toalettpapper, men snabbt la om kurs och gjorde klorfritt till ett marknadsföringsargument. Varje dag gör vi val som påverkar framtiden. Det gäller att hela tiden tänka bara: Vad får det för konsekvenser om jag köper den här varan? Gynnar jag något bra eller något dåligt? Det gäller att ha en bra och långsiktig strategi. Vi får inte gömma oss bakom argument som att "det lilla jag kan påverka betyder ingenting".

Därför är det hög tid att damma av SSR:s landsmötesbeslut från 1996 angående samebyarnas agenda 21-arbete, "Samiskt vägval, handlingsplan i miljö- och demokratifrågor". Det var ett bra initiativ som tyvärr inte följts upp och nu bara står och samlar damm i bokhyllorna. Strategin där , är lika aktuell idag som för fem år sedan.
Och för renens vinterbetes skull, välj FSC-märkta trä- och pappersprodukter.

Norrlands chans

I norrland kan vi aldrig producera stora kvantiteter av livsmedel. Däremot kan vi producera kvalitet. Det gäller såväl kött som grönsaker. Det gäller för den delen även skog. Vi har också den fördelen att vi inte behöver använda farliga bekämpningsmedel. Här finns det utrymme för både glada grisar, käcka kycklingar och harmoniska höns. För att inte tala om rena renar och kollugna kor!

Ta tillvara alla nedlagda jordbruk och låt EU-bidragen gå till produktion av kvalitetslivsmedel istället för till trädaläggning. Sverige bör utnyttja sitt ordförandeskap i unionen till att lägga om kurs till ett etiskt och miljövänligare produktion av livsmedel.

Storstadshyckleriet

Ett annat hycklande är storstädernas tro på sig själva som de enda tillväxtzonerna. Samtidigt som landsbygden och framförallt norrland bara är tärande områden som lever på bidrag. Områden som möjligen duger till att semestra i. Jag bara ställer mig frågan hur mycket livsmedel som produceras i storstäderna? Eller hur mycket skog som växer där? Var tror egentligen storstadsborna att maten i affärerna och pappret i bokhandeln kommer ifrån? Tror de verkligen att det bara går att leva på att tillverka dataprogram och annan intellektuell tillväxt? Det är nog inte bara om samer som svenskar måste få lära sig mera.

Hur länge skulle Stockholm klara en belägring? Med bara fisk från Stockholms ström att äta. En intressant tanke som nog inte tillväxt-förespråkarna i stan tänkt på.
Norrland och övrig landsbygd är en resurs, inte en belastning för Sverige.

Framsida Till sidan med krönikor