Samefolket nr 9, september 1999

Skriv inte under ILO-konventionen 169!

Omtanken om samerna gör att en rad tunga instanser och personer avråder från ett ratificerande av ILO:s konvention från 1991 beträffande ursprungsfolk. Tänk vilken tur vi har med en så omtänksam majoritetsbefolkning.

I modern tid har vi samer alltid haft myndigheter som "tagit hand" om oss. Med beskyddande gränsande till översitteri har Moder Sveas företrädare styrt och ställ med oss. Vi kan med fog ställa oss frågan om det varit av välvilja mot oss eller för att befästa makten över våra marker som detta har skett.

Minns hur staten "tog hand om" jakt- och fiskeupplåtelserna åt samerna redan 1886 då vi inte ansågs kapabla att själva hantera frågan. Samma sak i frågan skedde med rikdagens beslut från 1992. Tydligen oroade sig starka intressen över att vi samer själva under några år visat oss vara kompetenta att handha småviltjakten. Kanske såg de i en förlängning hur samerna själva successivt skulle ta över makten över sina marker.

Välvilja ?

Under 1900-talets första hälft skulle samerna inte få bygga hus, barnen skulle bo i kåtor under skoltiden och de fick inte använda sitt modersmål. Svenska lappfogdar bestämde i samebyarna ända fram till 1971. Allt detta skedde officiellt i bästa välvilja för samerna. Samerna skulle hållas i skogen och på fjället och inte anstränga sig med förvaltningsfrågor. I det avseendet har Sverige ännu inte ändrat attityd.

Tunga instanser menar att Sverige inte ska ratificera ILO-konvention 169. Svenska kommunförbundet t.ex. menar att en ratificering skulle innebära en maktförskjutning till samernas fördel och därmed riskera att skapa nya konflikter. Ungefär samma sak säger Västerbottens landshövding George Andersson och Kirunas kommunalråd Lars Törnman. Därmed markerar de tydligt att det svenska samhället inte ska backa en millimeter från sina kolonialistiska maktanspråk. Och det med omtanke om oss. Heder i alla fall åt Vänsterpartiets representanter i kommunförbundet som i ett särskilt yttrande menar att "en framtida ratificering måste vara ett tydligt mål".

Att Törnman och Andersson uttrycker sig som de gör är inte så förvånande med tanke på var de bor och verkar. Deras uttalanden är populistiska och går hem i det egna området. Mer förvånande är att Svenska kommunförbundets styrelse är så kategoriskt negativ. I deras 21 personer starka styrelse är det bara en ordinarie och två ersättare som kommer från kommuner vars marker berörs av konventionen. Det är ordinarie ledamoten Ulla Elvebo (s) från Luleå och ersättarna Per Söderberg (c) Östersund, samt Krister Hammarberg (m) Luleå.

Jag trodde i min enfald att i en sådan rikstäckande sammanslutning skulle de samiska frågorna behandlas positivare. Men å andra sidan, varför skulle de vara annorlunda än Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska jägarförbundet eller Skogsägarnas Riksförbund?

Förtäckta ordalag

Vad de egentligen säger, fast inlindat på ett typiskt svenskt sätt, är att samerna inte ska ha några särskilda rättigheter. Att det är "svenskarna" som bestämmer över samerna. Och att samerna ska passa sig för att komma med några anspråk för i så fall blir det bråk. Samma sak fast på ett tydligare sätt uttryckte sig den markägare som vid ett informationsmöte om konventionen sade att "skriver Sverige under så blir det ett nytt Kosovo här".

Jag kan inte låta bli att tänka på utvecklingen i Östtimor. När Indonesien sent om sider tillät en folkomröstning beträffande självständighet för Östtimor och den utföll till Indonesiens nackdel lät man beväpnad mobb ta över och trakassera självständighetsförespråkarna.

Här i Sverige har vi samer sedan 1991 krävt att Sverige ska underteckna ILO-konventionen 169. Regeringen beställde till slut i september 1997 en utredning med uppgift att utreda frågan om Sverige kan ratificera konventionen och vad som i så fall behöver åtgärdas. Utredningen är, sett med samiska ögon överraskande positiv. Även med de förslag till åtgärder som innebär att en miniminivå för att kunna skriva under uppnås.

Betänkandet måste ha kommit som en kalldusch för många och därmed släpptes den svenska "mobben" lös. Bejakad av intresseorganisationer som Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund och Svenska Jägarförbundet. Frågan är om Regering och Riksdag ska falla undan för sådana hotelser. Och om vi samer ska tvingas acceptera ett fortsatt förtryck av de samiska rättigheterna.

Sverige har ögonen på sig.

Om Sverige väljer att inte skriva under konventionen eller låter den försvinna i nya utredningar på obestämd tid skulle det innebära en oerhörd nesa i internationella sammanhang. Sverige kan då knappast fortsätta att höja sin röst för ursprungsfolk och minoriteter i andra delar av världen. Sverige har ögonen på sig i den här frågan. Regeringen har fått motta ett stort antal brev från politiker, miljöorganisationer, människorättsorganisationer och privatpersoner runt om i världen som är bekymrade över samernas situation i Sverige med särskild hänvisning till konflikterna kring renarnas betesrätt.

Regeringen kommer att få mycket svårt att förklara sig för omvärlden. Ändå tror jag att de kommer att välja den fega vägen och inte förelägga riksdagen en propposition som går ut på ett ratificerande.

Den tredje vägen

En kvalificerad gissning är att de kommer att föreslå ett fortsatt utredande. Med motiveringen att de är så måna om oss samer att de i nuläget inte vill riskera att det skapas nya konflikter. Under tiden går renskötseln under på grund av rättsprocesser och därmed förlust av betesark, dålig lönsamhet och en fortsatt exploatering av de samiska markerna. Och vips, finns inget ursprungsfolk kvar att ratificera konventionen för. Samerna har då blivit så assimilerade med den övriga befolkningen att de inte längre räknas som ursprungsfolk. Ett mer sofistikerat sätt att ta kål på ett folk än i Östtimor.

Anmärkning.

Ursprungsfolk
Definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras sociala ock kulturella situation är speciell. (Ur utredningen om ILO:s konvention nr 169, SOU 1999:25)

Framsida | Till sidan med krönikor