Samefolket nr 8, augusti 1999

Sverige måste nu göra upp med sitt historiska förflutna beträffande samerna. Andra länder, till exempel Kanada och Nya Zeeland har börjat göra det, med sina ursprungsfolk. Sverige kan inte längre gömma sig bakom ett ständigt "utredande" av de samiska frågorna. Ett utredande som pågått i över hundra år.

Det handlar om Sveriges trovärdighet. Det går inte längre att säga en sak internationellt och sedan göra det omvända på hemmaplan. Jag tänker då närmast på införandet av den fria småviltjakten och fisket. Och på Sveriges engagemang vid tillkomsten av ILO-konvention 169.

Tidigare jordbuksministern, Annika Åhnbergs ursäkt till det samiska folket för ett år sedan, måste nu följas upp med konkret handling. Vi samer ska inte längre behöva ta steg tillbaka för majoritetsfolkets krav på exploatering av Sápmi. Nu skall vi istället ta steg framåt!

Sverige tvekar inför ett undertecknande av ILO-konvention 169. Framförallt därför att den i artikel 14 talar om "de berörda folkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor skall erkännas". Nog är det märkligt att ett folk som bebott och fortfarande bebor sina ursprungliga marker inte tillerkänts äganderätten till en enda kvadratmeter land. Att vi samer fortfarande skall stå under ett förmyndarskap av staten. Alltmedan våra grannar i form av en jordbrukande befolkning äger den mark som de i sen tid koloniserat.

I stället fortsätter svenska staten med sina övergrepp på de samiska rättigheterna. Det är i dagarna sex år sedan "den fria småviltjakten och det fria fisket i fjällen" infördes mot våra starka protester. Ett beslut som nuvarande jordbruksminister Margareta Winberg inte kan tänka sig att riva upp, "därför att då skulle så många andra idag bli besvikna". Ett uttalande typiskt för en kolonialmakt.

Med en samisk äganderätt till nuvarande åretruntmarker skulle vi kunna garantera en "hållbar utveckling av landets fjällområden". Vi skulle också kunna beskatta uttagen av naturresurser ifråga om till exempel malm, elektricitet och skog. Då skulle vi slippa, att pengarna tar omvägen via statskassan, som de gör idag. Samerna skulle inte längre kunna anklagas för att leva på bidrag.

Det vore en bra bas för utvecklingen av det framtida samiska samhället. Ett samhälle för alla samer oavsett vad de arbetar med.

I överensstämmelse med ILO-konventionen borde odlingsgränsens betydelse kunna införas även i Jämtlands- och Dalarnas län. I Norr- och Västerbottens län går den mellan 11 och 17 mil från norska gränsen. Det innebär att en förlängning av odlingsgränsen ungefär följer riksväg 45 ned till Dalarna. Vi slipper i så fall ifrån större delen av de processer som privata markägare driver mot samebyarna i söder idag.

Inte heller processer och klagomål beträffande renar som kommer utanför de begränsade renbetesfjällen under barmarksperioden vore något problem.

En tillerkänd betes-, jakt- och fiskerätt inom dessa områden borde lätt kunna införas. Dels av historiska skäl och dels för att det inte tar av markägaren några rättigheter, utan bara gör det möjligt för fler att kunna utnyttja dem.

Motsvarigheten till en lappmarksgräns i söder skulle gå ungefär vid orterna Sollefteå - Ånge - Ljusdal - Bollnäs. Ovan den skulle rätten till vinterbete vara helt klar, enligt formuleringen i nuvarande rennäringslag. Det är onekligen något att tänka på vid en betraktelse av de samiska rättigheterna i de södra områdena.

När den i betänkandet över ILO-konvention 169 föreslagna gränsdragningskommissionen börjar sitt arbete är det viktigt att det sker förutsättningslöst. För att den inte skall belastas av politiska värderingar, gamla fördomar eller av kopplingar till intressegrupper i området, bör den vara internationellt sammansatt. Först då kan vi samer känna oss säkra på att frågan får en rättvis hantering. Utan hänsyn tagen till vad som är "politiskt gångbart" som det så vackert brukar heta.

Men…… det slutliga avgörandet hänger sedan på om Sveriges regering törs gå emot sina väljare i Norrland. Det har de vid tidigare avgöranden i samiska frågor inte vågat. Det politiska modet i samefrågor är tyvärr inte särskilt stort hos partierna. Ett nytänkande behövs. Låt 2000-talet bilda en ny era i svensk samepolitik!

Anmärkning.

Odlingsgränsen.

Renbetesfjällen.

Åretruntmarkerna.

Vinterbetesmarkerna.