Sverige har problem med sitt ursprungsfolk!

Internationellt vill Sverige hålla en hög profil när det gäller hantering av minoriteter och ursprungsfolk. Men här hemma har de svårt att leva upp till internationella åtaganden eller att ens ratificera en specifik ursprungsfolkkonvention, som de själva varit med att arbeta fram.

Kulturellt, språkligt och näringsmässigt respekterar och stödjer Sverige sitt ursprungsfolk, samerna. Problemet gäller framförallt markrättigheter. Samerna tillerkänns inte äganderätt till så mycket som en kvadratmeter av den mark de i årtusenden bebott och nyttjat. Inte ens förvaltningen av marken törs Sverige låta samerna ta hand om.

Det utredda folket

En sak som Sverige verkligen är bra på, är att utreda samefrågan. Ingen fråga i Sverige har utretts mer än samefrågan. Sedan mitten av 1800-talet har det ständigt varit någon pågående offentlig utredning av samefrågor. Över 40 utredningar har det blivit. Att sedan gå från utredning till handling har visat sig vara svårare.

Oftast utmynnar politikernas beslut i att en ny utredning tillsätts. I dagarna har just detta skett. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att fastställa yttergränserna för renskötseln. En utredning som i och för sig välkomnas av samerna, men som samtidigt blockerar möjligheten att få Sverige att ratificera ILO 169.

ILO 169

Följande står att läsa i SOU 1999:25, Samerna -ett ursprungsfolk i Sverige. "ILO står för International Labour Organization. Det är ett av FN:s s.k. fackorgan med uppgift att bevaka frågor om arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för denna uppgift har ILO sedan många år bevakat ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor. ILO utarbetar bl.a konventioner. Konventionen nr 169 innehåller ett antal bestämmelser och åtaganden till skydd för ursprungsfolken.
I konventionen betonas särskilt markens betydelse för ursprungsfolken. Därför finns i konventionen bestämmelser som skall säkra deras rätt till sådan mark som de under lång tid har innehaft eller brukat.
Konventionen trädde i kraft år 1991. Det största hindret för en svensk ratificering har tidigare ansetts vara att Sverige inte uppfyller konventionens krav på markrättigheter."

Sverige var väldigt aktiva och drivande vid framtagandet av konventionen. Åtta år efter dess tillkomst utreds frågan om Sveriges anslutning. Utredningen kommer fram till att ett antal frågor måste lösas innan så kan ske. En är att fastställa renskötselområdets omfattning. En annan är att lösa konflikten kring den fria småviltjakten på samernas marker. Regeringen funderade i tre år innan den tillsatte en utredning om renskötselområdet. Tre år får den på sig.

En alldeles färsk sameutredning; SOU 2001:101 "En ny rennäringspolitik", kom fram till att samernas jakrätt måste utredas i en särskild utredning, vilket de föreslår. Med den tröghet som finns inom regeringskansliet kommer det säkert att ta ytterliggare tre år innan en sådan utredning kommer till stånd med ett minst treårigt mandat. Sedan skall utredningarna remissbehandlas och propositioner läggas vilket tar ytterligare några år.
Konsekvensen blir att Sverige tidigast 2011 kan komma att ratificera ILO-konvention 169. Tjugo år efter dess tillkomst. Norge ratificerade ILO 169 redan 1992. Mp är för en ratificering.

Hängde ni med?

Det är inte lätt att hänga med i de olika turerna i sameutredningarna. Exemplet med ILO 169 är tyvärr alltför typiskt. Fortsatt utredande och beslutsångest är en genomgående röd tråd i Svensk samepolitik sedan över hundra år tillbaka. Eller icke-politik som det snarare är frågan om. I en fråga var däremot Sveriges riksdag snabb att fatta beslut. Det var när beslutet att införa fri småviltjakt och fritt fiske på samernas marker togs.

Rio 1992

Det är nu 10 år sedan Sverige for till Rio, där Rio-deklarationen, Biologisk mångfaldskonventionen (CBD) och Agenda 21 antogs. Samma höst ratificerade Sverige CBD. I alla tre ovanstående dokument framhålls vikten av att respektera ursprungsfolkens rättigheter och att inte fatta beslut gällande dem utan deras medverkan.
Trots det så fattade riksdagen beslut i december 1992 i enlighet med proposition 1992/93:32 "Samerna och samisk kultur m.m.", att införa den fria småviltjakten och fria fisket, utan att samerna fått säga sitt. Beslutet innebar bland annat att de försök med samisk förvaltning av småviltjakt som kommit igång fem år tidigare förbjöds.
Dåvarande minister med ansvar för samefrågor, Per Unckel, sade att fria småviltjakten bara infördes på försök. En senare minister, Annika Åhnberg, bad 1998 på regeringens vägnar samerna om ursäkt för de oförätter som samerna utsatts för av Sverige. Ord utan handling har det visat sig vara. Fria småviltjakten pågår oförtrutet trots samernas nu tioåriga protester.

Pennan som vapen

Sammanfattningsvis kan sägas att Samerna i Sverige inte hotas till livet med gevär, men att Sverige med pennan som vapen förtryckt och förtrycker samerna. Samt att vi kan förvänta oss fler utredningar.

Fotnot:
Ursprungsfolk definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras sociala och kulturella situation är speciell.
Samerna är ett ursprungsfolk i Sverige. Samerna själva identifierar sig som ursprungsfolk och en samisk befolkning levde i det som nu är norra Sverige innan landet fick sina statsgränser. Riksdagen har också bekräftat samernas ställning som ursprungsfolk.

(Ur utredningen om ILO:s konvention 169, SOU 1999:25 )

Framsida Till sidan med krönikor